Åh herregud vad längesen vi uppdaterade här...kommer knappt ihåg hur läget såg ut då vi slutade skriva men någon utbyggnad blev det inte nu i alla fall =(
Vi hade bestämt oss för att bygga ut och behålla det vi redan renoverat och slitit med... men så blev mannen i huset av med jobbet då fabriken gick i konkurs och frun i huset hade slut på sitt vik. Det ger inga banklån så det fick allt vänta...

Men vi har inte legat på latsidan för det... nej då, här hemma har det fixats och donats...
Numera delar de två större barnen rum medan lilleman fick det minsta. Vilket innebär att graffittivägens varande blev kort och istället byggdes en liten säng där till killen på snaaaart 3 år.
Bilder kommer.

Vi har skaffat oss ett ännu större köksbord med sittbänk och tre stolar på andra sidan, allt för att få plats med alla barn och vänner :)

Det är klurigt att bo så här litet... oftast går det galant. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt... vi har våra kriser då vi funderar på att ge upp det här boendet men så stiger vi ut på altanen och andas in luften, ser ut över sjön, ser barnen leka på ängarna och känner i själen att det ju är här vi hör hemma....

Nog ska vi klara det tills vi kan bygga ut... eller?